Slutet gott alting gott

Har fått minska ner på min berättelse på grund av att den inte hade gott igenom censuren
Levde ensam i några år. Vi var några övergivna tjejer som "gaddade" ihop oss. Arbetade som sjuksköterska och levde lite i "sus och dus". Dans och tjo, hopp vad livet lekte...
En dag innan jag skulle till mitt arbete var jag hos en väninna som har ett galleri inne i stan. Bråttom sprang jag ner för trapporna ut på gatan, vad hände? Jag sprang rakt på en man som kom gående på trottoaren. Vi blev båda så rädda & förvånade, nära till fall. Började prata o det slutade med att jag lämnade mitt telefonnummer. När jag kom till arbetet tänkte jag: vad har jag gjort? lämnat ut mitt telefonnummer till helt främmande okänd man, vem var han? bodde han i stan? Av detta blev det en STOR passion som sedan utvecklades till en stor äkta KÄRLEK. Vi har nu varit tillsammans i tjugo år och blir bara kärare o kärare. Den innerligheten som vi har till varandra går inte att beskriva i ord. Nu drar jag "ihop" säcken.

Tänk er att den "gröna" 18 åringen från Överkalix nu bor i Huskvarna.
Har en underbar man, två bonus barn med respektive. Sist men inte minst tre bonusbarnbarn. Detta är idag min familj. Har även förmånen att ha många vänner.
Jag bor i ett vackert hus med många äppelträd, kan plocka hur många äpplen jag vill.
Har idag förmånen att vara en livsnjutare, resa mycket både med tåg,buss, o flyg. Sedan syssla med det jag tycker om. Jag känner sådan ödmjukhet och värme för att jag har fått ett gott liv.Jag önskar att alla skulle få ha det som jag. Det ska ni veta!
Det är klart att jag inte är någon över människa, jag har även svarta stunder som alla andra.
Tack för idag och glöm aldrig att ni alla är värdefulla.