Jag har under sista halvåret funderat på att skaffa mig en tatuering av en liten vacker fjäril på vänster överarm.Frågat min käre make: som storögd sa- självklart vännen, om du känner för det. (gulligt eller hur). Inte att förglömma att jag är en kvinna i mina bästa år( 58).
Nu till det "roliga". Igår hade jag besök av en vännina i min egen ålder. Gift, hårt yresarbetande, barn & barnbarn. Berättade min "hemliga dröm" för henne. Vad hände???
Hon tog av sig tröjor, koftor och visade upp en vacker fjäril på sin överarm. Jag trodde jag skulle svimma. Denna fjäril har hon haft i över ett år!!!!! utan att jag sett den( liten o sitter högt upp på armen) Livet är märkligt!
Idag har jag varit till en tatuerare och "kollat" läget. Jag är noga med att det MÅSTE utföras väldigt sterilt. I vår lilla stad är utbudet inte så stort.
Jag har kommit fram till att jag själv skall rita fjärilen och bestämma vilka färger.
Sen kommer nästa steg: Har jag mod till att göra detta?
3 kommentarer:
Hej monica, roligt att du berättar det här. Jag har varit i precis samma situation. När jag skilde mig och började komma tillbaka till verkligheten så ville jag tatuera mig. Jag hade valt motiv, fått det upprita. Sedan när jag hade motivet i min hand så började jag tveka igen, nu har jag motivt och tankarna i huvudet. Kanske, kanske inte.... jag väntar ett tag till... Men känns det rätt för dig, go girl! Kram på dig
Kära monica, precis de ord du skriver om i min blogg. De ord du känner när du ser mina bilder, känner jag när jag är vid havet. Bara då är jag helt hamonisk och själen är lugn. Vad roligt att det var precis det du kände, det jag vill förmedla med bilderna alltså. Kram på dig. Dina ord värmer mig.
Var noga med färgvalet....en del färger suddas ut och blir grötiga efter ett tag.
Skicka en kommentar